I was not sure whether I would give this book a five or a four. In the end I decided to go for a four and maybe a five will come in the future if I re-read it. Currently I think that the last sentence tried to end something that didn't need to be ended or explicitly written. You understood what would happen anyway and after reading the last sentence I felt disappointed that Lena ended this almost perfect book in this way... I consider tho book to be a modern version of "The Serious Game" by Hjalmar Söderberg. Due to the times we currently live in Lena Andersson's book is much more explicit when it comes to feelings and Ester says out loud to Hugo all the things that you normally only think. It's a lovely book about love, even if it's a one sided love and I could find pieces in both persons behaviour that I could connect to. Mainly this is a book about the consequences of asymmetrical love. Where one person wants and also demands more than the other person is willing to give. Is it right that Hugo gets involved with Ester even if he doesn't want anything more than a brief encounter? Is it right that Ester thinks that Hugo owes her something because he had sex with her? Att läsa den här boken efter att själv ha varit i huvudpersonens situation är som att öppna ett uppslagsverk. Ett uppslagsverk med tydliga händelseförlopp, tankebanor och känslor. Lena Andersson sätter ord på det som man själv inte kunnat greppa, och hon gör det med en klarhet och ärlighet som inte lämnar några frågetecken. Den ärlighet och maktlöshet som Andersson förmedlar i boken är slående och överväldigande. Hennes språk är nästintill förklarande, och utan att egentligen försöka visar hon tydligt hur det funkar att vara parten som vill mer, som älskar mer. Det är inte meningen att vara vackert (fast det är det), det är inte meningen att vara komplicerat. Trots bokens svåra och dels poetiska, dels akademiska språk, har den en enkelhet vars främsta adjektiv skulle kunna vara ärlighet. För Anderssons mål är inte att romantisera, eller förbättra. Det är att skamlöst och utan finslipningar visa en verklighet där skam inte är ett alternativ, då hoppet raderar allt vad heder och stolthet heter.Det här är en bok som jag vet att jag kommer att återvända till och som jag rekommenderar till alla som vill läsa om en annan sida av kärleken, en som inte är romantiserad och rosenröd, utan visar kärleken från dess allra ärligaste, mest maktlösa, och mest undergivna sida.
What do You think about Omavaltaista Menettelyä (2013)?
Märklig bok med hög igenkänningsfaktor och personer som är svåra att tycka om. Distanserad.
—Lisa
Lyssnade på radioföljetongen på P1. Relationsdrama med filosofiska inslag. Rekommenderas!
—Allison
Det är smärtsamt att läsa men samtidigt en vacker kärleksroman.
—Christina
Vackert språk, lite irriterande huvudperson.
—sheesie
