Det är bara att överlåta sig till den här boken helt och hållet. Sem-Sandberg drar in mig i misären och det förryckta hoppet som råder i Lodz. Jag lever på något sätt hela tiden i en känsla av att det blir värre, eftersom man känner till förintelselägrena, samtidigt känner jag den totala nöden och känslan av att det blir inte värre än såhär. Det är upprivandet av familjeband som kanske gör ondast här. I De fattiga i Lodz är det på något sätt extra ångestladdat att läsa om det. Det kan vara att jag har varit förälder lite längre nu än när jag läste vissa andra böcker om förintelsen. Det kan vara att familjerna i De fattiga i Lodz så tydligt försöker att leva i ett vardagsliv och övertalar sig om att de lever i ett sådant liv och att det är i det livet som barnen behöver tas ifrån dem. Jag vet inte om det är någon skillnad alls, men i föreställningen att man lever i en total krigszon kanske man upplever döden annorlunda, men vad vet jag? Och aldrig vill jag veta. Det kan förstås också vara att Sem-Sandberg mästerligt gestaltar detta det värsta en förälder kan vara med om.I vissa böcker, och kanske än mer filmer, känner jag mig enbart känslomässigt utpressad, eller våldförd emot när barn ska råka illa ut. Detta för att det används som en säker metod att väcka känslor hos betraktaren. Hos Sem-Sandberg är det en så otroligt tydlig del av verkligheten. Det är t o m så att boken vore oriktig om läsaren inte skulle behöva möta just dessa situationer. Det är i den situationen det river upp ett sår som djupast och mest effektivt i mig. Och det blir många sådana sår när man läser den här boken. Samtidigt bör den läsas. Kanske är det renande? Men det är inget att ta upp för underhållning hur bra boken än är. In tegenstelling tot 'De welwillenden' van Jonathan Littell heb ik dit boek, ondanks de gruwelijke en weerzinwekkende beschrijvingen van het gettoleven, bijna in één keer uitgelezen. De auteur van dit boek heeft zich onwaarschijnlijk goed gedocumenteerd. Als lezer krijg je een zeer gedetailleerd, weliswaar zeer schrijnend beeld van de levensomstandigheden in één van de grootste getto's tijdens de Tweede Wereldoorlog.. Ik heb hier op goodreads in een kritiek op het boek gelezen dat de verhaallijnen niet allemaal consistent zijn, dat de auteur té veel heeft willen vertellen en geen keuze heeft durven maken... Ik kan in zeker opzicht wel begrip opbrengen voor deze kritiek maar toch ben ik er zelf niet over gevallen. Ik vind dat Sem-Sandberg er met deze roman wél in geslaagd is zijn talent als schrijver te vestigen want al ken je het verloop én de afloop van al deze gruwel, toch...hoop je, tegen beter weten in, samen met de Joden in dit getto dat de ellende niet nog erger wordt, dat de onmenselijkheden niet nog onmenselijker worden, dat de Duitsers deze nachtmerrie niet nog vreselijker maken, dat er een wonder gebeurt... Dat je als lezer op deze manier IN het gebeuren wordt meegezogen en niet enkel toeschouwer bent, is toch de verdienste van het schrijftalent van Steven Sem-Sandberg.
What do You think about De Fattiga I Łódź (2009)?
Very well researched and written. Difficult subject to read about.
—heydaphniehere
Started this 660 pager last night - already well into the story.
—kawree13
En nytt perspektiv på livet under 2:a världskriget. Läs den.
—wulfman1313
